För att vara i dimhålan Helsingborg var det riktigt fint vårväder under söndagens terränglopp. Det skulle bli spännande att testa hur vinterns hårda intervall och tempo –pass påverkat snabbheten. Målet med säsongen var inte tänkt att bli ytterliggare putsningar av 10 km pers utan det skulle vara fokus på maraton.
Jag körde loppet så hårt jag kunde från start men det kändes tydligt i de hårda backarna att jag inte kört kuperat under vintern. Det fick hela tiden handla om att försöka att inte gå djupare in i mjölksyran under de platta partierna så att jag kunde springa uppför backarna och sedan landa hyffsat snabbt efteråt. Det känns ju inte så farligt så här i efterhand men processen är inte så skön när man provar det på riktigt.
Hur som helst slog jag förra årets notering med 50 sekunder och kom in på 30:04 vilket känns helt galet bra. Nu får jag nästan sätta ett mål på 10 km i år på sub 37….men bara nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar